att bo ingenstans
Vi har fortfarande lite bradis att komma till Melbourne och kirra bilpappren men sa fort det ar lost bliur det ultratranquilo. Jag ska kopa en billig brada, som jag ar overtygad om finns i Torquay (som vi kommer till innan Melbourne). Och sen ska vi leta efter alla typiska Aussiedjur vi inte sett an, koalor och wombats typ. Sett annu fler roos nu, och klappat nagra, och matat. Och skramt. Jag har sett en orm. Vi har sett en miljard minitusenfotingar. En dod pyttepingvin. Vi har kort bil sa inihelvete! Snart uppe i 500 mil. pa tre veckor. Ratt fett. Naturen ar helt magisk, tyst och fin och storslagen och jatteliten och hogljudd och javlig och allt pa en gang typ. Inte sa manga manniskor up and about, men de man traffar ar som sagt guld och grona skogar. Vi borjar frysa lite mer pa mornarna nu, det marks att sommaren ar i sitt slutskede. Men vad gor val det nar man anda svettas resten av dagen?
Vi kommer som sagt vara i Melbourne ratt snart, antagligen pa tisdag. Sen far vi se vad vi gor, och hur, och hur lange till Sonny ar med oss. Forhoppningsvis anda till Sydney for vi gillar honom och det ar slappt som fan att backpacka utan att kanka pa 15 kilo smutstvatt overallt. Vi lever hemnskt billigt, gratisduschar kallt vid stranden och sover pa bortglomda platser gratis och ater sa nara gratis man kan komma. Fast vi dricker berocca till frukosten for att halla skorbjuggen i schack.
Dygnsrytmen blir sa javla najs nar man inte har sa mycket att bry sig om. Vi bryr oss om mat, havet och bensin. Man gar upp med solen och lagger sig ett tag efter den. I Southern Australia har de en egen latsastidzon, sa klockan ar en halvtimme mer an i Western Australia (dvs Perth) och en halvtimme mindre an i Victoria (dvs Melbourne). Javligt lustigt och lite forvirrande, men det marker ju inte vi. Fast solen gar upp senare har saklart.
Hors nasta gang vi ger upp skogsmullelivet. Ta hand om er, PUSSKRAMSMILJONER!