Dagar som dessa
I en av mina oändligt långa anteckningar står citatet: Missnöjet med det mesta tilltar. Det kan väl sammanfatta vibben de senaste dagarna (trots att krig rasar och fäller folk som furor varje dag). Alla jag pratat med, malawier elelr någon annanstans ifrån, har uttryckt förvåning och besvikelse över Clintons förlust. Vad gäller localsen framför allt för att det hade varit fett med en kvinna på posten + för det jobb hon gjort genom Clinton Foundation, som varit verksamma i Malawi.
Hemma i Nyumba (vad vi kallar huset vi bor i – kunyumba betyder hem på chichewa) har vi ältat i två dagar men nu börjar det lägga sig. Det är lyxigt att vara omgiven av människor som är så intresserade av olika saker, men också ofta samma saker, och som kommer från olika sorters vardag och erfarenhet och gör väldigt olika saker här i Malawi. Min inspiration matas ständigt, samtidigt som också mitt jobb börjar få upp farten och jag börjar känna mig mer meningsfull här. Det är klart att det är härligt att småprata med folk på stan, träna datakunskap med de i min organisation, och hinna resa runt lite och se mer av landet, men det är det faktiska arbetet med landägandefrågor LUPPEN är så bra på som jag har längtat till. Och nu är vi igång!
Vi tjuvuppstartade igår med ett planeringsmöte där jag presenterade budget och förslag på tidplan och gänget godkände. Sen spånade vi upplägg och viktiga punkter vi inte får glömma, och sen var det för varmt för att tänka en enda konstruktiv tanke till. Nu väntar vi på nästa överföring av projektmedel från Sverige och kickar igång det hele på fredag (18:e nov). Då handlar det om planering av en aktivitet där 200 pers från fyra bosättningar ska utbildas i sina, och jämställda, landäganderättigheter och hur de införlivas och bibehålls. Mycket spännande!
Efter jobbet styrde vi ihop en lasagnemiddag hemma, för Ward som driver stället ska ha semester och kommer tillbaka först i februari. Då har alla vi andra åkt hem/vidare, och därför ville vi ha familjeavsked. Idag fredag sticker jag tillsammans med Silje och Rita från huset till Mzimba, där vi ska besöka två ädelstensgruvor. Rita är väldigt intresserad av de kooperativ som bedriver verksamheten i just de gruvorna och jag tackar aldrig nej till en studieresa! Jag svettas och frodas och har det fantastiskt.
Hoppas ni känner hopp och värme trots klusterbomber, Trumpar, snöstormar och slask. Jag tror att det är nu det vänder!
Pusskram hjalle