En dag i Wicklow mountains
Hallåeller!
Tiden beter sig så märkligt när man lever livet någon annanstans ett tag. Jag har ju en vardag, med en massa "vanliga/viktiga" saker att göra, fast kombinerat med nån slags fritid där jag mest är på helt nya platser, med helt nya människor. Jag tror att det är det som gör att tiden verkar gå långsamt och att det är därför det känns som jag varit här i tre månader, snarare än tre veckor.
Det blir långsamt kyligare. Lite mer regn i luften och längre mellan de där varma dagarna. Idag hade jag bestämt med ett gäng nyfunna stjärnor från universitetet (kompisar, kompisars kompisar, osv.) att vi skulle ta bussen ner till Wicklow mountains. Det är en bergskedja som börjar utanför Dublin och sedan kryper söderut genom landet, och är en del av ett stort naturreservat. En av alla tusentals sevärdheter i landet är Glendaloch, vilket tydligen betyder gläntan mellan sjöarna, och är ett gammalt kloster med ett stiligt torn i sten, en gammal kyrkogård, och hänförande vyer runt om.
Vi var ett högst internationellt gäng (fem nationaliteter: Aurèlia, Veronica, Masi, Sergio, Alex och en till italienare jag glömt namnet på) som gick en hike upp i bergen och runt hela den dal som är Glendaloch.
Det var ganska molnigt, men inte så kallt, och regnet kom och gick precis som det ska göra när man är på Irland. Ett kalasgäng att umgås med, skönt att få lite riktiga uppförsbackar att bita i, skönt att komma ut till MYCKET natur på en gång, och skönt att det inte var så mycket folk heller. Nu ligger jag ännu mer efter med läsningen men den båten sitter vi i alla fall i allihop.
Annars är allt precis som vanligt. Men jag börjar hitta kompisar här och där. Klättrar lite, springer lite. Yogar varje morgon och äter mycket sötpotatis och grönkål och cheddarost. En nyfunnen vän, Ronan, visade mig några ställen inne i Dublin där kaffet faktiskt är kaffe. Fram tills idag har jag känt mig så jävla pretentiös som haft svårt för kaffekvaliteten, men efter att ha hängt med både italienare och nyazeeländare som tagit med sig kaffemaskiner hemifrån, har jag både fått mitt omdöme bekräftat och min snobbighet överträffad, så nu känns det bättre (jag tyckte liksom att jag överdrev för att jag hade termoskaffe med mig till uni). Igår var några (fler) av Palles släktingar över på middag när jag kom hem från stan, och det var väldigt mysigt att få glida in i det där varma och familjära en stund fast det egentligen inte är min släkt.
Imorrn har jag veckans mastodontdag i skolan, och sen tänkte jag hänga på några kompisar till en pub där det brukar vara väldigt blandad folkmusik, ofta åt det mer multikulturella hållet, inne i stan. Senaste pubkvällen var det ett liveband som under kvällen växte från fem till FEMTON spelmän! Det var fantastiskt! Minst två av varje instrument! En Guinness har hittills kostat mellan fyra och 6 Euro, och av någon anledning är Kopparbergs cider väldigt populär här trots att de har ett fantastiskt utbud av både torra, men också sliskiga irländska cidersorter.. Obegripligt. Imorgon avslutas också irländska mästerskapen i fotboll. Dublin county mot Kerry county. Kan bli vilt.
Hoppas ni har det bra! Krama varandra! Pusspuss hjalmuss