Kerikeri
Den här trippen börjar gå mot sitt slut, tvingas vi inse. Och därmed måste vi verkligen se till att vi undersöker rätt grejer, pratar med rätt människor osv. Men det går fint här uppe och vi har det fortfarande förjävla bra.
Vår uppsats handlar om kombinationen naturskydd och rekreation, och den konflikt som uppstår iom.människans närvaro i ett naturskyddsområde. Sedan har vi valt att göra en fallstudie av Puketi Forest som ligger 20 min från Kerikeri där det finns en massa mer eller mindre preparerade vandringsleder och jättemycket kauriträd och andra jättebamsingar, utrotningshotade viktiga endemiska fåglar osv. Den är hemskt fin och stor och vi har valt två kortare leder med rätt olika stil, där båda beskrivs som kauri walks. Ett förhållandevis nytt problem som uppstått är PTA, ett svampvirus som upptäckts och som dödar träden och bl.a. sprida av människor via jord på skorna. Vi håller på och pratar med de som sköter reservat, de som jobbar i dem, och de som är bra på kauriträd. Men mest har vi spenderat dagarna ute i skogen, gått och gått, och med hjälp av GPS karterat kaurifrekvensen längs stigarna. När vi kommer hem sen ska vi göra fina kartor i ett dataprogram och göra en sårbarhetsanalys. SÅ HIMLA HIMLA KUL! Jag och Malin är peppade och glada, iaf just nu, och det känns bra att jobba så mycket med något som känns relevant och vettigt. Vi båda är ändå inne på den här typen av jobb sen.
Annars: hinner inte så mycket mer. Upp tidigt, i skogen på dagen, hem och skrivaskriva, sen träna en sväng och sen blir det mörkt och middag. Och sen har vi kvällsmöte gänget som bor här uppe, och sen är man helt slut och kraschar i säng. Livet! Vi bor fantastiskt fint i en citruslund i ett eget litet hus jag och mina bästa tjejpolare i klassen (Malin, Katten, Lise) plus tre andra i ett annat hus och 1-2 lärare i hostel-huset som har rum. Man får plocka hur mycket frukt man vill, det finns två hundar att leka med och en skrajsen grå katt. Och världens finaste jättegrisar, helt enorma, underbett, och supersociala. Faller ihop vid staketet i en grymtande hög av njutningen om man kliar dem lite på ryggen. FINT! Och en miljard hönor som larvar omkring. Ikväll ska vi kanske bada vid ett vattenfall. Nu ska vi snart ut i skogen för den sista karteringen. Världens bästa skog, allt doftar hela tiden på något obestämbart vis, det är tyst förutom alla konstiga fågelljud, träden är magiska såklart och lungorna vill bara dra in så mycket luft som möjligt hela tiden. Så vi går där och pratar om livet, räknar träd, och hyperventilerar med fånleenden på läpparna. Livet! PUSSKRAM!
