allt bara händer. Plötsligt satt vi med starköl i handen och regn i pannan under ett partytältstak mitt i Småland. Nya människor, gamla människor. Till och med de gamla människorna var nya människor. Men kändes som mycket gamla vänner. Livet är så jävla enkelt ibland. Det är alltid vackert och roligt, och musik är alltid livsviktigt. Men så jävla bra live och aldrig som på festival. Världens bästa torsdag-söndag, nu tillbaka till avgaserna och någon slags tystnad. Besluten och den vanliga röran. Trodde inte det var möjligt att känna så mycket kärlek men det var det ju (som jag tvingas inse om och om igen, lyxigt nog).