Nairobi
Addis Abeba uppifrån
Kenya står på tröskeln till den längre regnperioden mellan mars och juni, the long rains, och det märks på plötsliga skurar med tunga droppar mitt i solskensdagen och åskskurar på natten. Men annars är det 30 grader varmt, fullt av bilar, människor, ljud och allmän rörelse. En högst levande plats som tar en liten stund att få grepp om. Och jag gillar det! Nästan mest för att när jag landade kände jag inte det där pirret av osäkerhet som en varm, ny miljö kan ge. Bara pirret av att komma tillbaka - inte för att Lilongwe och Nairobi är särskilt lika, eller för att jag ska göra något som liknar det jag gjorde där. Utan bara för att jag fortfarande verkar vara inne i lunken av att alltid vara varm, inte hitta och inte kunna förstaspråket. En härlig känsla som jag tror också gör det enklare att redan från början gilla där man är.
Nairobi
Första två dagarna bodde jag i området Parklands hos Caren som jag hittat på Air Bnb, en riktig stjärna till människa som hjälpte mig med en massa saker och dessutom var så jävla smart och livsruttad och berättade och frågade om spännande grejer hela tiden. Uppvuxen i Eldoret i norra Kenya men som genom utbildning och pepp gjort allt möjligt ballt på alla möjliga platser och just nu bor och jobbar med migrationsfrågor och strategier i Nairobi. En stad som är ganska dyr att bo i - en lite lugnare stadsdel är genast betydligt mer kostsam, och maten kostar ungefär som hemma medan man behöver jobba och klättra ganska duktigt för att komma upp i samma lönenivåer vad det verkar.
Ngara - området närmast Parklands med bl.a. en stor marknad där allt man kan tänkas behöva är till salu
Första dagen i staden fixade jag SIM-kort till telefonen (viktigaste grejen! mail blir så omständligt i längden) och hängde runt i den delen av innerstaden där några av de större galleriorna ligger (Westgate t.ex. som utsattes för ett bombterrordåd för några år sedan) och allmän kommers pågår. Inte riktigt min kopp té men många människor att kolla på och prata med.
Mer Ngara
Dag två hann jag med både Nationalmuseumet och Karura Forest: Kenyas historia, kultur och lite modern konst samt en av stadens gröna lungor som visade sig vara en jättestor, jättelugn och grön och fin och ärlig park full av folk som joggade eller verkade vara på dejt. Och så jag som oooh:ade och aaah:ade mig runt. Helt klart skogen framför staden när vi snackar tékoppar.
Karura Forests vattenfall, mitt inne i skogen. Lugnt, svalt, tyst trots omgivande motorvägar
Igår, onsdag, vaknade jag av att min fälthandledare David Mburu hade tid att ses en sväng efter lunch ute på Jomo Kenyatta University of Agriculture and Technology (JKUAT). Det mötet är ett av huvudskälen till att jag förlagt de första dagarna i Nairobi - jag tänker mig att möten med organsiationer och annat som kan behövas är vettigare att boka in mot slutet när jag vet vad jag har för resultat av min studie och behöver fråga om. Men min kontakt med David är en förutsättning för att kunna göra studien på ett schysst sätt - istället för att samla data under radarn är tanken att hans institution agerar värd för mig, och att den information jag samlar in liksom jag själv ska finnas tillgängliga för andra studenter och forskare i Kenya vid behov. David har jobbat mycket med några av mina lärare och handledare på SU förut och är en i allmänhet intressant och rolig typ så vi hade ett väldigt trevligt samtal där jag fick några tips på vägen men framför allt kände mig ännu mer välkommen till staden och landet. Och min vilja att göra det här så bra och vettigt som möjligt förstärktes. Jag tog en Uber dit (obegripligt smidigt och billigt färdmedel här!) och skolbussen hem (kostar 3% av en Uber, dvs. 5 spänn).
JKUAT campus
Nu har jag flyttat till Kilimani, en lite flådigare stadsdel där min vän Rebeckas polare Dan, Dan och Dan bor. Jag vill träffa så många som möjligt och se hur de bor medan jag är här och nu testar jag alltså på expat-livsstilen lite. Tänk va vilken tur att folk låter en bo i gästrum och orkar berätta om sina liv och dela med sig av tips och tricks såhär! Idag är planen att hälsa på elefantbäbisar som matas (föräldralösa pga. tjuvjakt). Alla som har gett mig tips på Nairobiaktiviteter har gett mig det tipset, med motiveringen att gulligheten vida överträffar turistigheten. Det kan man ju leva med. Imorrn ska jag hitta en matatu (minibuss) som går upp till Othaya, den stad som ligger närmast Thuti, coh där ska jag äntligen få möta upp Samuel vars familj jag ska bo hos de närmsta sju veckorna. SÅ JÄVLA TAGGAD! Livet!
Pusskram så länge och var snälla mot varandra!