hjalmis

HEJ!

 

Jag är sen ett dygn tillbaka Malawibo. Jag bor i Area 3 i Lilongwe, ett stillsammare hörn av en ganska utbredd och brokig stad. Jag har inte hunnit utforska så jättemycket än, men fått mig en ordentlig titt på mina egna kvarter. Jag har bl.a. skaffat SIM-kort till telefonen så att jag kan få tag på de jag ska jobba med och handlat käk. Dels finns ett gäng olika marknader där man får vara på sitt mest bestämda, prutiga humör men då kan hitta riktigt billiga råvaror om de är i säsong. Och allt annat också förstås. Men jag la mina slantar på Chipiku idag, "the only cheap store in Malawi" som Andrew som är en av de som jobbar där jag bor förklarade. Tre aubergine för sju spänn, tre små gulliga mangos för en femma, och 250g malawiskt lättrostat kaffe för 30. Så har ni ett hum.

 

Det är utan att överdriva väldigt varmt - 30 grader nåt sånt, och molnen som glider förbi är små - så jag stannade till på ett skuggigt fik och drack en varm kaffe och en kall smoothie (12 respektive 18 kronor) innan jag fullföljde tjugominuterspromenaden hem. Den ser bl.a. ut så här:

Jag bor vid Keppel Compton och har hyrt in mig på The warm heart of Lilongwe hos Ward, en belgisk kille som jobbar med Unicef. Han hyr ut ett flertal rum av olika modell och min första månad bor jag i "The A-frame", sen är den paxad av olika turister på genomresa så då ska jag bo i ett vanligt rum i gästflygeln som den så flott heter. Det bor tre andra tjejer här (en kanadensare, en norsk och en från britt) som också jobbar/praktiserar på varsin intresseorganisation. Och så jobbar här en hel armada av glada prickar, som verkar alternera mellan av vara "nightwatch" (men de sover mest, förklarade Ward, därav kråkfötterna), trädgårdsmästare, snickare, städare, och tvättansvarig. Hittills har jag träffat Andrew, Dan, Oweni och Loni. Wards förhoppning är att han så småningom ska kunna avveckla sig själv så att hela verksamheten drivs av malawier. Det verkar mest vara datakunskapen det hänger på, gästvänlighet och servicekänsla är inget som saknas.

 

The warm heart of Lilongwe är en blinkning till den slogan Malawi och dess boende använder för att beskriva landet - "The warm heart of Africa" - och såhär en dag in tycker jag att det stämmer bra. Utöver hettan är de flesta jag pratat med omotiverat jättetrevliga. Och då är jag en fyr själv. Exempelvis fick jag vägvisning (trots att jag testade att tacka nej) av två killar till Chipiku idag som skrattande förklarade att folk som kommer från min del av världen alltid tror att de ska bli lurade på pengar eller kidnappade när människor erbjuder sig att hjälpa dem. Och sen var de väldigt gulliga i sin uppgivenhet när jag inte ville köpa eller ens titta på deras handgjorda konst. Ett bra försök! Ingen skada skedd och hemvägen fick jag till på egen hand. Jag är som vanligt nykär och tycker allt - från de skrangliga cyklarna till de färgglada blommorna i jätteträden (jacarandas) till alla människor som går och står och tjafsar och hänger överallt - är härligt. Och då har jag bara sett en bråkdels bråkdel av staden. Imorrn ska jag djupare in!

 

Mitt jobb kan inte påbörjas förrän tidigast sista oktober då pengar från Sverige måste komma fram innan medlemmarna i LUPPEN kan jobba. Inte ett optimalt system för en spattskalle som jag, men jag får göra turistgrejer så länge antar jag. Och när jobbet väl kan börja ligger vi redan bakom, så då blir det väl desto mer att göra.

 

Vi hörs! Hoppas det inte är för kallt! Det finns geckoödlor här, och piggsvin (fast de senare lever inte i stan tyvärr) och tvåtusen sorters neonfärgglada fåglar och syrsor som låter hela nätterna (ibland väldigt konstigt). Och under flygresan hit såg jag massor av Etiopien och Kenya och Tanzania, och Kilimanjaro i fjärran, omgivet av moln.

 

PUSSKRAM!