Dunedin
Men som sagt mycket sorgligt farval. Det ar haftigt hur snabbt man far band till nya manniskor. Men kanns det inte ar det ju som bekant inte vart det. Sista kvallen tande vi pa en av jattehogarna med ris som vi astadkommit under veckan. Jag blev glodvakt och stod dar under halvmanen och sjong for mig sjalv (och faren och dampHolly som holl mig sallskap genom att runda balet eller branna sig pa gloden). Innan det fick vi valla faren sjalva, Emma stod utanfor grinden och sag laskig ut sa att faren sprang at ratt hall dvs inte ut pa stora vagen. Jag korde fram och tillbaka i hagen med bilen och tutade och tjoade nar de forsokte smita undan. Hur kul som helst!
Stjarnhimlen har ar helt sagolik. Man kan se vintergatan saklart, och de dar galaxerna som ser ut som moln. Och HUR mycket stjarnor som helst. Aka buss ar inte heller helt fel, berg holjda i moln, pastellfargade strander och boljande falt och skogar. Nya Zealand ar vackert pa ett enklare satt an Australien, men lika javla vackert for det. Helt sjukt att fa uppleva allt det har. Vi ar dessutom valdigt valdigt langt fran er dar hemma, och det kanns fan.
Nu ska vi pa Red Riding Hood pa bio, vadret till ara. Imorrn ska vi fika med Russells dotter som bor har innan vi far vidare. Allt ar fett! PUSSPUSSKRAM!
(SA JAVLA FETT! Det var Russell som insisterade pa att vi skulle ha fotobevis kan jag tillagga)